Ett träd

Ikväll skulle jag egentligen ha uppfyllt en dröm - och börjat mitt nya liv som medlem i en syförening. (Jodå, är man hemmafru så är man! Syförening, kaffe, andakt, småprat... visst låter det mysigt och traditionellt! Jag är nog född 100 år för sent, men eftersom allt kommer tillbaka så är jag snart modern i alla fall.) Och varför sitter jag hemma framför datorn? Jo, en ny förkylning har intagit kroppen. Suck. Önskar det fanns antivirusprogram för hemmafruar och inte bara hemdatorer. Med droppande näsa uppfyller jag nu en annan dröm och börjar på allvar att lägga ut mina dikter på bloggen.

LIK ETT TRÄD

Jag önskar att jag vore lik ett träd

med grenar som sträcker sig mot himmelen.

Lik ett träd som växer viljestarkt

trots stormvind och bristfällig näring.

Jag önskar att jag kunde

- som trädet -

acceptera den plats

där Gud har bestämt mig för att växa,

acceptera regn och blåst,

snöstorm och solsken,

acceptera ensamhet och synlighet,

acceptera andras utbredelse och min egen osynlighet.

Jag önskar att jag vore lik ett träd,

ett träd som trotsar yttre förhållanden

och strävar för att nå himmelen.