Gott nytt år!

Hyacinterna doftar fortfarande, men hänger med huvudet... Julen är förbi och ett nytt år börjar. Ett år med möjligheter, men också överraskningar och tunga plikter. Då kommer jag att tänka på en sång vi alla känner till; Amazing grace... Oändlig nåd! Det behöver vi alla inför ett nytt år. Världen står (som vanligt) inför krig, ekonomisk obalans, miljökatastrofer - och vi kan alla hjälpa till med något. Världen blir redan bättre av att vi pratar, hälsar, ler mot varandra. Praktiska göromål finns det många att ta itu med, så det gäller att inte bli överväldigad utan handla utifrån att "många bäckar små...". Om vi ska klara att hålla modet uppe i den här världen behöver vi verkligen oändlig nåd.


"Jag kom ur tvivel, mörka djup, ur vanmakt och ur skam.
Den nåd som bar mig intill nu skall bära ända fram."

(Newton/Frostensson, Sv.ps.231, vers 3)

Jesus fotspår

I natt var det stjärnklart och jag frågade min treåring om hon kunde se stjärnorna när vi tittade ut genom fönstret i dag på morgonen. "Ja... och mamma vet du va? Jag tror att stjärnorna lyser för att Jesus precis har gått förbi dem där uppe i himmelen!"
Å, vilken vacker tanke. En stjärna tänds varje gång Jesus går förbi.
Jag hoppas och ber att det ska vara så bland oss människor, att vi lyser lite extra efter att ha mött Jesus på vår väg. I dag skiner i alla fall solen på oss och vi ska ut och njuta ljuset. Var hälsad sköna morgonstund!

GOD JUL!

Ett lagom rörigt frukostbord med "touch" av julstämning. Vad vill jag säga med det? Att julen kommer till oss även om det är rörigt runt oss och känns rörigt inne i oss. Det är inte alla som gläder sig, och det är inte alla som har det perfekta hemmet runt sig... men Gud lät sin ende son lämna det perfekta för att komma till oss "röriga" på jorden. Ta det till dig: Jesus föddes för DIN skull, för Han vet att det är rörigt hos dig. Han vill ge dig fred - och julstämning som övergår allt det du förväntar och önskar av julen!


Han kommer från eviga fröjder,
han lämnar sin tron av kristall,
sin ära i ljusets palatser
och lägges på strå i ett stall.
Var glad, var glad, var glad i din Herre och Gud.
Var glad, var glad och hylla din konung och Gud.

Han kommer till sörjande hjärtan,
och livet får annan gestalt.
Han kommer i makt att regera,
tills Gud uti alla blir allt.
Var glad, var glad, var glad i din Herre och Gud.
Var glad, var glad och hylla din konung och Gud.

E.Nyström (Sv.ps. 108, vers 2+5)

Medan andra tar det lugnt...

Jodå, jag försöker att tvätta, baka, sortera och fostra en bångstyrig 3-åring mellan amningarna, medan lillpojken bara kan njuta av livet! Å, vad det hade varit skönt att vara baby och få ligga och vaggas i ett stilla hörn av köket. Fast så skönt ligger han ju inte längre, med benen utanför. Han växer så väldigt på längden och han liknar faktiskt morfar både på gängligheten och sovstilen. Ja, det är helt enkelt dags att ta ner takvaggan, vemodigt nog. Bra att julgranen kan fylla tomrummet den närmaste tiden. Tänk att det snart är jul!

PS. Den fina fågeln har gudmor gjort och den kommer att få följa med till spjälsängen. Det är gott att vila blicken på något! Liknande fågel hittar ni hemma hos haust.

Svensk julmat

Nåja, julmat är det väl inte. Fast visst blev det kul att äta falukorv igår. Med hjälp av pepparkaksformarna kunde vi skryta av att bl.a. ha ätit en hel häst till middag, och en julgran och...

Snöbolls(krig)fred!

Advent är mörker och kyla.
På jorden är krig och kallt.
Man drömmer om fred och om vänskap,
men bråkar och slåss överallt.

Advent är mörker och kyla.
Vi tänder ett ljus och ber:
Förbarma dig Gud över jorden,
all nöd, all förtvivlan du ser.

Advent är väntan på Kristus.
Kom Herre, kom hit i tid.
Och lär oss ta hand om varandra
och leva tillsammans i frid.

(Margareta Melin)

Kungliga pepparkakor

Här är mormors recept på "knäckiga" pepparkakor! Jag tycker de är mycket bättre än de vanliga, för de smakar mer smör och mindre kryddor. Helst ska de kavlas ut så de blir riktigt, riktigt tunna - då smälter de på tungan när de är färdiga! Mmmm... En smak av barndommens jul.

Prins Karls pepparkakor (härligt med lite royalism så här på Nobel-dagen!!!)
425 g smör
3 dl sirap
5,1 dl socker
2 tsk ingefära
2 tsk kanel
2 tsk kardemumma
2 ägg
3 1/3 tsk bikarbonat
ca 14 dl vetemjöl

Blanda alla ingredienser i kastrull, värm men ej koka (mjölet sist). Rör ordentligt till smeten är jämn. Låt stå över natten!

Himmel och vardag

Lite oväntat ramlade den här adventsboken ner i brevlådan. Så bra att jag glömde avbeställa månadens bok (http://www.bokklubbenperspektiv.no/) - igen. Som med andra kalendrar tycker jag att det är svårt att bara ta en dag i taget, så jag läste alla 24 avsnitten på en gång. Det gjorde GOTT! Krubban som står lite provisoriskt på en hylla fick nu en bra titel; Himmel och vardag! Jag tror att både Josef och Maria visste vad vardag kunde innebära - och vilken stor plats himmelen kan ta mitt i vardagen. När vi närmar oss julafton ska de få det lite mer ombonat hemma hos mig, men just nu är det trots allt mest vardag...

På väg...

Det finns många olika sorters julpynt! Den här tomten hör till "sprida-glädje-sorten". Min svärmor, som har en underbar humor, hade den med sig till oss första gången de firade jul hos oss. Jag hör henne skratta varje gång jag ser på den...och så börjar jag själv att skratta! Än så länge fungerar den. Något så barnsligt enkelt och larvigt, som en tomte man kan vrida upp och så går den framåt... Undrar just hur länge den kommer att hålla, med barn i huset som alltid vill pröva den. Den dagen den går sönder kommer jag att bli riktigt ledsen, för den påminner mig om min svärmor och om att stanna upp inför det barnsligt roliga i livet. Fast den här tomten stannar inte än på ett tag. Han är på väg... Kanske till Betlehem?

Bereden väg för Herren

Riktigt så här suddig kände jag mig inte i morse, men utan blixt och ostadig hand kan det bli så här... Tänk, det är första söndagen i advent idag och vi bereder väg för Herren. I hus och hem, men också i våra hjärtan behövs det lite julstädning. Ut med gammal bråte som besvikelser, avundsjuka och illasinnade tankar, och fram med det som skapar äkta julstämning; omtanke om andra och eftertanke runt julens verkliga innehåll. I år har jag inte tagit mig tid till att städa huset, även om det hade varit behövligt och skönt om det blivit gjort... men julpyntet kom fram i alla fall. Nu ska jag använda resten av adventstiden till rengöring av hjärtat. Usch, så smutsigt det är där!

Nådra favorittomtar muntrar nu upp vid köksbänken. Båda med budskapet om att ta det lugnt -den ena i gungstol och den andra med pipan i handen! Ser ni min adventskalender? Å, vad jag längtar till i morgon! 24 olika tepåsar med spännande, ekologisk te. Mmmm... detta slår chokladkalendern hundra gånger om!

Det funkar!

Efter att minstingen varit röd i rumpan en lång stund, så bestämde jag mig i helgen för att ta fram och prova de ärvda tygblöjorna. Jag har hört så många vara negativa till den "gammaldags" metoden, men flera väninnor är tvärtom väldigt nöjda med tygblöjor. Vill bara säga att det funkar! Huden i rumpan har blivit bättre, blöjorna håller tätt och det är ju inte alls krångligt! Så mycket mer tvätt blir det ju inte heller. Å, så glad jag blir när gamla och miljövänliga metoder funkar! Nu ska jag också bli en ambassadör för tygblöjor!

Osmakligt?

Tänkte att jag skulle göra något förnuftigt av de pepparkakorna som inte smakade gott (färdigköpt deg är inte den bästa!). På badrummet kunde det passa med lite julstämning - där är det ju heller inte så många som ser att man tjuvstartar med julpyntet. Själv tyckte jag det såg nästan osmakligt ut med "mat"vid sidan av tvål och handfat... men det tyckte visst inte alla i huset. En timme efter att bilderna togs hängde där bara en halv pepparkaksängel!

Nu har jag gjort egen deg efter mormors gamla recept - och den smakar himmelskt! Så nu blir det fler ätbara änglar.

Mer julverkstad

På julverkstaden häromdagen gjorde vi ljuslyktor. Allt som glittrar är helt i 3-åringens smak (inklusive aluminiumfolie...) Några glasburkar, klister, glitter och alufolie - vips så var det gjort. Nu har vi det fint i köket, med glitter överallt! Tänk så viktigt det är med ljus och glitter på den här årstiden... Snart får vi fira Honom som kom med ljuset till vår mörka värld - Han som föddes i ett enkelt stall helt utan glitter och glam!

Julverkstad för småttingar

När mammorna älskar att pyssla och baka, så gäller det att starta julverkstaden i god tid. Måste erkänna att jag glömt treåringens begränsningar och mest tänkt på mina egna önskningar. Idag blev det därför pepparkaksmuffins och fönstermålning. Det gick bra, även om intresset fort flyttade fokus från glitter, färg och klister till deg, till leksaker, dans och hopp-i-soffan. Puh! En intensiv och underbar dag! Tack för besöket! Här kommer receptet (som jag förövrigt fått av en annan mamma, som säkert fått det av en annan mamma...)

100g smält margarin

2 ägg

3 dl socker

1 dl filmjölk

0,5 ts kardemumma

0,5 ts ingefära

0,5 ts natron

0,5 ts mald nejlika

1 ts kanel

3 dl vetemjöl

Det blir ca 15 st muffins som ska gräddas i 225 grader i ca 15 min.

Astrid

Den här underbara dockan heter Astrid (uppkallad efter den snälla givaren). Hennes arm satt lite löst tidigare i höst, sedan var den helt borta och Astrid gick armlös i flera dagar. Tack och lov hittade vi den när vi vinterbonade lusthuset. Där låg en stackars dock-arm på en av stolarna! Nu har den sytts på igen, och sitter fast med äkta björntråd! Jodå, man kan se vilken arm det är som varit skadad, men det tycker jag inte gör någonting. Precis som med oss människor ska det synas att vi har levt! Leve rynkor och ärr! Och visst är det härligt med leksaker som kan repareras, och inte måste slängas när de går sönder.

En livskamrat

Min bibel har blivit en livskamrat. Den har gett mig så mycket och fortfarande är det här som jag hämtar kraft och ro till vardagen. Jag vet att jag som tonåring var imponerad över äldre som hade slitna biblar, och undrade om min någonsin skulle bli så välläst... Nu har jag visst kommit dit. Konfirmationsbibeln fick en välbehövlig renovering och nu hänger den med ett tag till.

Jag är så glad för att vår präst tog sig tid till att skriva i våra biblar. Många gånger har jag sett på hans handskrivna ord och slagit upp bibelordet han gav oss; "Då sade Herren till mig: Säg inte att du är för ung utan gå dit jag sänder dig och säg det jag befaller dig. Låt dem inte skrämma dig, ty jag är med dig och jag ska rädda dig, säger Herren."

Semestersysslor

Tid till att läsa tidningar...

Tid till långa promenader...

Tid till eftertanke och naturupplevelser...

Tid till att rasta...

Vi har haft sköna dagar på vår "Europaturnè" hos släkt och vänner. Vår nya familjemedlem har visats fram och vi har fått äta gott, se vackra vyer, prata och umgås med nära och kära. Helt enkelt andats annan, frisk luft och fyllt på upplevelse-kontot. Nu är vi tillbaka i den underbart grå vardagen. Borta bra men hemma bäst!

Årets tomatskörd!

Jo, de flesta är gröna men vi har också ätit många små nyttiga vitaminbomber de sista veckorna. Nu var det dax att ta farväl av lusthuset för i år och då får vi njuta av de här fina färgerna i köket. Det är otroligt många nyanser naturen kan bjuda oss på. Färgprakt som inspirerar! I år ska jag nog testa att koka lite gröna- tomater- marmelad. Kanske räcker det till en burk?

Buren

Min Far har stora händer
som håller mig intill sig
Hans händer stöder värmer
och gör mig trygg i mig

Min Far - Han bär mig gärna
det gör oss båda gott
Hans starka kärlek har Han
redan tidigt i mig sått

Kärleken och omsorgen
den får jag leva i
I alla mina dagar
i all min levnads tid

En härlig dag

Igår bestämde jag mig för att det skulle bli en bra dag - trots att natten varit kort, barnen var missnöjda och jag själv blev rädd när jag såg mig i spegeln... En studiekamrat ställde mig en bra fråga för många år sedan när jag hade en tung dag: "Hur länge är det sedan du var ute i naturen?". För mig är det nämligen en humörbarometer. Frisk luft, fysisk aktivitet och naturens ro ger mig så mycket glädje och livskvalitet! Så igår gick vi UT!

På tre-åringens humör hade det omedelbar effekt! Hon blev strålande glad över att hitta en daggmask och hade en lekkamrat den närmaste timmen...

Själv fick jag njuta av att dra upp mossa från gräsmattan och vara trädgårdsmästare en stund. Bloggen blomsterverkstad har länge gett mig inspiration och jag skulle gärna gått en kurs där. Nu blev det ganska amatörmässigt - men ROLIGT! Mossa - i alla former - är häftigt!

Med jord mellan fingrarna och under fötterna blir jag alltid påmind om hur förunderligt Gud har skapat allt. Så mycket vackert i stort och smått, som både kan njutas av sinnena, bli till nytta och samtidigt ge oss själaro! När jag är ute kommer jag närmare Gud - och där är väl lösningen på hur en dålig dag blir en HÄRLIG DAG!

Nygammalt

Nu har mina föräldrar varit på besök - och då händer det saker! Det var så skönt att ha några extra händer i huset. Mor lagade god mat och underhöll 3-åringen, samtidigt som hon med glädje bytte en blöja så fort det behövdes. Far hade med sig den egenhändigt snickrade vaggan och den fick en central plats i köket! Jag vet att de hade sådana förr i tiden, och i flera kulturer används de fortfarande. Efter två veckors användning kan jag konstatera att det är otroligt praktiskt! Ergonomisk höjd och lätt att puffa till när man går förbi. Eftersom den hänger vid köksbordet får bäbisen sällskap (och vi avlastning) när vi sitter och äter. Solen gör skuggor på väggarna vilket tydligen är jättespännande! Själv jag går i en dimma om dagarna med en extremt hungrig bäbis, som helst äter varannan timme... Nu blir det nog långt mellan bloggandet!

Nu grönskar det...

Dagen innan jag åkte till BB gick jag runt i trädgården och bara njöt av allt det gröna och frodiga. Lusthuset är en plats där jag alltid finner ro. Kanske var det den friden jag hade med mig helt till sjukhuset...

Tomaterna är många och växer sig stora. Frågan är bara om de hinner få riktig färg innan vintern kommer. Annars blir det väl stekta gröna tomater...(En av mina favoritfilmer, som jag snart måste se igen.)
Ser ni gurkan? Den är större än de man köper i affären, så antagligen hade den inte blivit EU-godkänd.
Och i år växer det 21 fina äpplen på det ena lilla trädet. Har redan glömt vad sorten heter, men de smakar gott i alla fall. Det andra äppelträdet flyttade min käre man i förra veckan, som ett sista försök på att rädda det. Alla andra huskurer har varit förgäves, så nu får vi se vad miljöombytet kan göra. Jag drömmer om att en gång kunna ha så mycket äpplen att jag kan koka äppelmos i många dagar - bara på fallfrukten. Kommer själv ihåg den goda lukten i huset när mamma stod i köket och kokade kräm... Mmmm! Vad vore livet utan minnen av dofter... (och utan mammor!?)

Facinerad av fötter

Jag har alltid varit fascinerad av fötter. Fötter som ska tåla hela kroppstyngden, gå på olika underlag och hjälpa kroppen att balansera. Fötter som kan känna gräs mellan tårna och som ska vandra genom livet. De här små fötterna har långa tår som kan spreta åt alla håll. Undrar vad de fötterna ska genomgå...

Hoppas och ber att vår pojke en dag kan stämma in i psaltarens ord; "...han satte mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta..." (Ps.40:3)

De ble en pojk!

Jag gör ett undantag från min regel om att inte visa barnen på min blogg... Men bäbisar ser ju i stort sett likadana ut över hela världen! Vår kille heter August och behagade till slut att komma ut - alldeles på egen hand. Verkar vara lik sin far på minst två områden: ÄLSKAR stora mängder mat och tar ALLT annat med ro! Så då får vi hoppas att han fortsätter i samma stil, så att jag hinner blogga mellan all ammingen.

Morgonsträcken

Sedan i maj har vi en mysig katt på besök... Eftersom både jag och tre-åringen är allergiska så får den inte komma in i huset, och snart måste vi hitta en lösning på problemet. Under de här sommarmånaderna har både barn och vuxna haft glädje av den lugna, tåliga katten. Jag blir bl.a imponerad över hur LÅNG en katt kan bli! Vilken otrolig förmåga de har att sträcka på sig och njuta av det! Och visst är det skönt att sträcka på sig! Efter en god natts sömn, eller efter tre alltför korta minuter på soffan... Att sträcka armarna mot himmelen och fylla lungorna med luft i en stor gäspning. Det ger ny energi och tycks vara en automatik, inbygd i våra kroppar. En medfödd automatik, en sträckning för att vakna och möta en ny dag. Över hela jorden sträcker sig människor - mot himmelen! Det första vi gör när vi vaknar!!

Inatt har jag sovit extra gott i nytt nattlinne! Hösten är i antågande och älskar man ull nära kroppen och helst vill sova med öppet fönster så är detta det helt stora! Jag har t.o.m försäkrat mig om att jag kan amma med nattlinnet på... Det gäller att tänka framåt!

Liten blir stor

Små fötter som idag går egna vägar.

Tre år och STOR.

Med glädje och stor förväntan

tog hon idag på sig stövlarna och ryggsäcken

och reste med grannarna på dagstur.

Blåbär och pannkakor,

vänner och äventyr.

Kan själv - utan mamma och pappa.

STOR!

Det är med glädje och en smula sorg

jag ser att ... liten har blivit stor!

Förslag mottages tacksamt!

Nej, här händer det ingenting, ifall någon trodde det... Börjar tro att jag alltid ska gå runt med en baby i magen, för nu är vi liksom vana vid det. Känner mig piggare än på flera månader och utvilad som en björn om våren! Ingenting tyder på att det snart skulle kunna vara en förlossning på gång. Så då får vi vänta. Tänkte utnyttja tiden genom att fråga er alla om ni har förslag på gamla, hederliga flicknamn som inte är alltför vanliga!? Pojknamn finns det ju gott om (tycker både min man och jag) men flicknamn klarar vi inte att enas om. Alla roliga, vansinniga och bra förslag mottages tacksamt! Så får vi se vad som kommer ut - och när...

Glömde skriva i förra veckan att vi producerade flera kärleksbevis till "far i huset". Tre-åringen och jag var nere vid sjön och plockade mossa och snäckor, som blev ett hjärta att ha på bordet.

När vi kom hem blev det grekisk sallad till lunch och då tyckte tre-åringen att vi kunde göra fler hjärtan att ha på bordet... Olivkärnorna var lättillgängliga och - oj, vad vi åt oliver! Fetaosten var plötsligt inte lika eftertraktad, tack och lov!

Långa dagar

Å, vad tiden kan gå sakta när man går och väntar. Försöker säga till mig själv att ta vara på all tid jag får, men det är inte alltid lika lätt. BB-väskan är packad, allt står färdigt... men babyn tycks inte ha bråttom ut. Sänder en bön till Gud med Anders Frostensons ord:

Mina döda timmar
bär jag fram till dig.
Inför dina ögon
låt dem bli till liv.

Inför dina ögon
inget är fördolt.
Under skal och spillror
finns en törst, en gråt.

Mina döda timmar
bär jag fram till dig.
Lyft dem, tills mot ljuset
tyst de öppnar sig.

Andas på dem, borttag
tomhet, tyngd och död.
Fyll dem med din närhet
och din skaparglöd.

"lär dig att älska de nära ting..."

Vi fick en elektrisk mangel av mina föräldrar, som inflyttningspresent för några år sedan. Jag tycker att det är HÄRLIGT att kunna mangla något så vardagsligt som handdukar och lakan. Det är så vackert, ordentligt och dessutom SKÖNT mot huden! Ännu en sak att kunna glädja sig över i vardagen... Vad vore livet utan all dessa små glädjeämnen?

En som ser vem du kan bli

Min man och vapendragare sedan 12 år tillbaka firar stooor dag ganska snart... Vad ger man en person som inte behöver något? Kärleksbevis! Här är första delen av presenten, som nu redan är färdig, inslagen och undangömd. Läste några visa ord i UCB's andaktshäfte "...et ord for dagen" (med den fantastiska undertiteln "stille stunder gir styrke"), om att det är viktigt att umgås med människor som ser dig som den du KAN bli - inte som den du är! Vi har alla ett så stort potential i oss, men ofta ser vi begränsningarna i oss själva och i de runt oss. Jag känner en som alltid ser mig som den jag KAN bli, nämligen Jesus. Det är gott att få vara så älskad! Det vill jag ge vidare, även om det är betydligt lättare att ge en sån present till den man är gift med och verkligen älskar, än till andra man möter på livets stig... men det är i alla fall värt ett försök!