Nu grönskar det...

Dagen innan jag åkte till BB gick jag runt i trädgården och bara njöt av allt det gröna och frodiga. Lusthuset är en plats där jag alltid finner ro. Kanske var det den friden jag hade med mig helt till sjukhuset...

Tomaterna är många och växer sig stora. Frågan är bara om de hinner få riktig färg innan vintern kommer. Annars blir det väl stekta gröna tomater...(En av mina favoritfilmer, som jag snart måste se igen.)
Ser ni gurkan? Den är större än de man köper i affären, så antagligen hade den inte blivit EU-godkänd.
Och i år växer det 21 fina äpplen på det ena lilla trädet. Har redan glömt vad sorten heter, men de smakar gott i alla fall. Det andra äppelträdet flyttade min käre man i förra veckan, som ett sista försök på att rädda det. Alla andra huskurer har varit förgäves, så nu får vi se vad miljöombytet kan göra. Jag drömmer om att en gång kunna ha så mycket äpplen att jag kan koka äppelmos i många dagar - bara på fallfrukten. Kommer själv ihåg den goda lukten i huset när mamma stod i köket och kokade kräm... Mmmm! Vad vore livet utan minnen av dofter... (och utan mammor!?)

Facinerad av fötter

Jag har alltid varit fascinerad av fötter. Fötter som ska tåla hela kroppstyngden, gå på olika underlag och hjälpa kroppen att balansera. Fötter som kan känna gräs mellan tårna och som ska vandra genom livet. De här små fötterna har långa tår som kan spreta åt alla håll. Undrar vad de fötterna ska genomgå...

Hoppas och ber att vår pojke en dag kan stämma in i psaltarens ord; "...han satte mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta..." (Ps.40:3)

De ble en pojk!

Jag gör ett undantag från min regel om att inte visa barnen på min blogg... Men bäbisar ser ju i stort sett likadana ut över hela världen! Vår kille heter August och behagade till slut att komma ut - alldeles på egen hand. Verkar vara lik sin far på minst två områden: ÄLSKAR stora mängder mat och tar ALLT annat med ro! Så då får vi hoppas att han fortsätter i samma stil, så att jag hinner blogga mellan all ammingen.

Morgonsträcken

Sedan i maj har vi en mysig katt på besök... Eftersom både jag och tre-åringen är allergiska så får den inte komma in i huset, och snart måste vi hitta en lösning på problemet. Under de här sommarmånaderna har både barn och vuxna haft glädje av den lugna, tåliga katten. Jag blir bl.a imponerad över hur LÅNG en katt kan bli! Vilken otrolig förmåga de har att sträcka på sig och njuta av det! Och visst är det skönt att sträcka på sig! Efter en god natts sömn, eller efter tre alltför korta minuter på soffan... Att sträcka armarna mot himmelen och fylla lungorna med luft i en stor gäspning. Det ger ny energi och tycks vara en automatik, inbygd i våra kroppar. En medfödd automatik, en sträckning för att vakna och möta en ny dag. Över hela jorden sträcker sig människor - mot himmelen! Det första vi gör när vi vaknar!!

Inatt har jag sovit extra gott i nytt nattlinne! Hösten är i antågande och älskar man ull nära kroppen och helst vill sova med öppet fönster så är detta det helt stora! Jag har t.o.m försäkrat mig om att jag kan amma med nattlinnet på... Det gäller att tänka framåt!

Liten blir stor

Små fötter som idag går egna vägar.

Tre år och STOR.

Med glädje och stor förväntan

tog hon idag på sig stövlarna och ryggsäcken

och reste med grannarna på dagstur.

Blåbär och pannkakor,

vänner och äventyr.

Kan själv - utan mamma och pappa.

STOR!

Det är med glädje och en smula sorg

jag ser att ... liten har blivit stor!

Förslag mottages tacksamt!

Nej, här händer det ingenting, ifall någon trodde det... Börjar tro att jag alltid ska gå runt med en baby i magen, för nu är vi liksom vana vid det. Känner mig piggare än på flera månader och utvilad som en björn om våren! Ingenting tyder på att det snart skulle kunna vara en förlossning på gång. Så då får vi vänta. Tänkte utnyttja tiden genom att fråga er alla om ni har förslag på gamla, hederliga flicknamn som inte är alltför vanliga!? Pojknamn finns det ju gott om (tycker både min man och jag) men flicknamn klarar vi inte att enas om. Alla roliga, vansinniga och bra förslag mottages tacksamt! Så får vi se vad som kommer ut - och när...

Glömde skriva i förra veckan att vi producerade flera kärleksbevis till "far i huset". Tre-åringen och jag var nere vid sjön och plockade mossa och snäckor, som blev ett hjärta att ha på bordet.

När vi kom hem blev det grekisk sallad till lunch och då tyckte tre-åringen att vi kunde göra fler hjärtan att ha på bordet... Olivkärnorna var lättillgängliga och - oj, vad vi åt oliver! Fetaosten var plötsligt inte lika eftertraktad, tack och lov!

Långa dagar

Å, vad tiden kan gå sakta när man går och väntar. Försöker säga till mig själv att ta vara på all tid jag får, men det är inte alltid lika lätt. BB-väskan är packad, allt står färdigt... men babyn tycks inte ha bråttom ut. Sänder en bön till Gud med Anders Frostensons ord:

Mina döda timmar
bär jag fram till dig.
Inför dina ögon
låt dem bli till liv.

Inför dina ögon
inget är fördolt.
Under skal och spillror
finns en törst, en gråt.

Mina döda timmar
bär jag fram till dig.
Lyft dem, tills mot ljuset
tyst de öppnar sig.

Andas på dem, borttag
tomhet, tyngd och död.
Fyll dem med din närhet
och din skaparglöd.

"lär dig att älska de nära ting..."

Vi fick en elektrisk mangel av mina föräldrar, som inflyttningspresent för några år sedan. Jag tycker att det är HÄRLIGT att kunna mangla något så vardagsligt som handdukar och lakan. Det är så vackert, ordentligt och dessutom SKÖNT mot huden! Ännu en sak att kunna glädja sig över i vardagen... Vad vore livet utan all dessa små glädjeämnen?