Ro för själen

Min pappa gav oss den här "ljugarbänken" för några år sedan. Men många lögner har det inte blivit sittandes på den, däremot några stilla stunder. En kaffekopp, dagens post, ett korsord... och efter ca 5 min vaknar nästan alltid minstingen, eller 4-åringen ropar "mamma, kom!".

"Tar vi en oppsummering av våre handlinger fra dag til dag, er det ofte et stort gap mellom det vi sier vi verdsetter og hvordan vi bruker tiden, pengene og energien vår." (ur andaktshäftet "...et Ord for dagen" utgett av UCB Norge)

Mina stunder på bänken blir ofta korta, men inte för att barnen kräver uppmärksamhet, utan för att jag först bara ska diska, dammsuga, ringa någon.... Men frågar du mig så är det inte alls viktigt med ett rent, prydligt hem - men mycket viktigare med tid för ro och eftertanke. Hmm. Jag ska nog bli mer medveten på hur jag fördelar min tid och energi, för jag har ju faktiskt möjlighet att välja!

På väg...

... genom livet, genom skog och gröna parker, förbi sjöar och öppet hav, Döda och Röda hav, på guldbeströdd väg och med stjärnan i sikte...

... adventskalendern är klar! Barnens kalender (som jag har haft i huvudet i flera år) hänger nu på väggen och där ska den få hänga! Påminna oss om vägen vi går och att Betlehem är närmare än vi tror!

Läsombud

I Norge finns det "leseombud", och just nu är jag det på heltid! Dvs jag läser högt för de som själva inte kan läsa. Barnen har fått vattenkoppor och för 4-åringen är det bara en sak som gäller: högläsning! Just nu läser vi böckerna om Kamilla och tjuven av Kari Vinje, och som vuxen får jag mig många tankeställare. Vem blir egentligen förbrytare och hur behandlar vi dem? Har de egentligen någon chans att komma tillbaka till ett vanligt liv, eller stämplar vi dem för alltid?

För 4-åringen är det lättare... "Gud älskar honom, mamma!". Men något så enkelt kan för en vuxen vara ganska svårt att förstå...

Sten under fötterna

Jag älskar stenar, och gärna runda, av havet slipade, stenar i olika nyanser. De är spännande att gå på för man måste balansera, ibland hoppa över eller ta ett extra långt steg för att inte vricka anklarna. Men jag är trots allt glad över att jag inte alltid måste gå på ett så'nt underlag. Usch, vad trött man skulle bli!

Idag tror jag att jag kan gå på en mossig, mjuk gräsmatta med en "krispig" yta av frost. Slippa balansera. Bara känna svikten genom kroppen för varje steg.

Höstdag

Snön har kommit närmare och löven tar farväl. Vi tillbringar mycket av dagarna åt att pyssla. För vad ska man annars göra när det bara regnar, och haglar, och regnar igen? Bra att kreativiteten inte regnar bort...

Fönstermålning är verkligen en "hit"! Om bara inte minstingen pillade bort den hela tiden...

...och tovning är också kul. Det är mysigt med varmt, skönt vatten och mjuk ull. Dessutom kan det med fördel utföras med lackerade naglar ;0)

Ha en god höstdag där du är!

Julklappstips!

Se här! Detta blir årets julklapp från mig till många! Oj, nu avslöjade jag det...

Jag har bestämt mig för att följa upp ett projekt som en klok väninna och förebild berättade om; Jul med mening! Ett försök att i större grad än tidigare, ge julen det innehåll det har...både när det gäller presenter, pynt och vad jag egentligen ägnar advents- och juldagarna åt.

OK, jag är ute i god tid (som vanligt med det mesta... suck, jag blir odrägligt tidig ju äldre jag blir...) - men här gäller det att ha fokus helt från början. Projektet har börjat! Hänger ni med?

K-märkt

Efter att ha haft blommorna framför mig i över en vecka upptäckte jag plötsligt att en av dem är K-märkt. Ser du korset? Skaparen är ju inte alltid så tydlig med att sätta sin namnteckning på det Han har gjort. Jag har i och för sig en väninna som har korsets tecken i sina tänder, och jag önskar ibland att jag också hade ett synligt bevis på vem jag tillhör. Speciellt de dagar då jag känner mig lite vilsen, då hade jag gärna varit märkt på ett "yttre" sätt. När jag blev döpt blev jag förstås K-märkt, tecknad med korsets tecken, men jag ser det inte i spegeln! Jag får bära vetskapen inne i mig. Kanske får jag leva så länge att jag en dag inte bara är korsmärkt men också kulturmärkt...ha, ha...

På kanten...

Som barn lever vi ofta på kanten av vad vi egentligen klarar. Vi testar gränserna och utmanar oss själva (och omgivningen) hela tiden. Vill lära mer. Uppleva nytt. Undersöka. Se. Känna. Smaka på livet!

Om inte utmaningarna är stora nog, så önskar barnen hjälp att hitta en precis lagom svårighetsgrad. Lagom lätt för att mästra. Lagom svårt för att växa. Inte för tråkigt. Inte för krävande.

Hur är våra "vuxenliv"?
Tråkiga? Krävande?
Jag känner en som hjälper mig att tillrättalägga mina dagar.
Ofta precis på kanten av vad jag klarar...

"Förtrösta på Herren av allt ditt hjärta, och förlita dig inte på ditt förstånd. På alla dina vägar må du tänka på honom, så skall han göra dina stigar jämna" (Ordspr.3:5-6)