Nya vägar

På promenad i vårsolen (!) med ny mobiltelefon (!!!!!). Att jag nu lyckats överföra en bild från mobilen till datorn känns STORT! Kanske jag en dag t.o.m klarar att blogga direkt ifrån mobilen... Det är så kul att lära sig nya saker. JÄPP. Detta kallar jag personlig utveckling!

Om några undrar hur det går här i familjen, så kan jag lugna er med att alla är friska igen. Tack och lov går det fort i svängarna. Tunga dagar kommer - och springer. Idag är SOLEN både inne och ute!

Tränar på tacksamhet

Nätterna blir korta - men känns evighetslånga. Efter att ha tillbringat en dag på sjukhusets barnavdelning ligger nu astmamedicin på sänghyllan, och vi har fått variation i de nattliga aktiviteterna. Nu handlar det inte bara om att amma minsteman, men också om att hålla ett öga på 3-åringens andning. Å, vad det är lätt att tycka synd om sig själv, men gissa om vi var lyckligast i världen när vi blev utskrivna från sjukhuset! Dagens ord till mig (och kanske flera...) är 1.Thess.5:17; ...be ständigt och tacka hela tiden Gud...

Plötsligen blev min sänghylla en symbol på var jag har fokus just nu. På nedersta hyllan står jättekoppen med kaffe, saltvattenslösning till en snorig babynäsa och kokt vatten på flaska. När jag orkar lyfta blicken ligger dagboken jag gärna vill skriva och några andra böcker under "produktion". Sällan tänker jag på de tysta änglarna och tacksamma händerna i hyllan över... Idag vill jag träna mig på att säga TACK GUD - inte minst i de ögonblicken då självömkan håller på att ta överhand.

En barnvänlig jord?

Jag vågar påstå att det inte alltid känns tillåtet att kämpa för barnens rätt!
Rätten att bli sedd, rätten att få tid,
rätten att få vara med sina föräldrar.

Snart blir vi ett u-land där barnen inte får det de behöver
- närhet.
De har så mycket av det de inte behöver:
tider att passa,
strukturerade aktiviteter,
leksaker och kontaktpersoner i överflöd.

Jag hör att det är tillåtet att säga att barn behöver socialiseras
och att de behöver mer stimulans än det de kan få hemma.
Jag hör att det accepteras att barn skriker när föräldrarna går ifrån dem
och att vuxna uppmanas att hålla ut, även om deras hjärtan brister.
Vad är det vi intalar oss själva och varandra? Blir barn trygga av att härdas?

Jag vågar påstå att det liknar förhållningssättet vi möter i kommunistiska länder, sekter och diktaturer. Barnen blir påverkade oberoende av föräldrarna. Vill vi att barnen ska fostras kollektivt?

Om vi önskar en barnvänlig jord där vuxna tar ansvar - och barnen får slippa -
då krävs något annat än det vi nu bygger upp...
... mer tid och närhet mellan barn och föräldrar.

När politiker säger att ett mål för vårt samhälle är att alla barn ska ha rätt till en dagisplats, då undrar jag om vi verkligen har sett barnens behov
- och om jag kanske borde byta planet!

Sol, strand och sand

Vi började året med två veckor i solen! Härliga veckor, fyllda med strandpromenader, snäcksamlande, god mat, mycket sömn och massor av sol!

Nu har vi tankat energi och vandrar vidare mot nya äventyr - så nu ses vi lite oftare folks!