Tränar på tacksamhet

Nätterna blir korta - men känns evighetslånga. Efter att ha tillbringat en dag på sjukhusets barnavdelning ligger nu astmamedicin på sänghyllan, och vi har fått variation i de nattliga aktiviteterna. Nu handlar det inte bara om att amma minsteman, men också om att hålla ett öga på 3-åringens andning. Å, vad det är lätt att tycka synd om sig själv, men gissa om vi var lyckligast i världen när vi blev utskrivna från sjukhuset! Dagens ord till mig (och kanske flera...) är 1.Thess.5:17; ...be ständigt och tacka hela tiden Gud...

Plötsligen blev min sänghylla en symbol på var jag har fokus just nu. På nedersta hyllan står jättekoppen med kaffe, saltvattenslösning till en snorig babynäsa och kokt vatten på flaska. När jag orkar lyfta blicken ligger dagboken jag gärna vill skriva och några andra böcker under "produktion". Sällan tänker jag på de tysta änglarna och tacksamma händerna i hyllan över... Idag vill jag träna mig på att säga TACK GUD - inte minst i de ögonblicken då självömkan håller på att ta överhand.