Den här underbara dockan heter Astrid (uppkallad efter den snälla givaren). Hennes arm satt lite löst tidigare i höst, sedan var den helt borta och Astrid gick armlös i flera dagar. Tack och lov hittade vi den när vi vinterbonade lusthuset. Där låg en stackars dock-arm på en av stolarna! Nu har den sytts på igen, och sitter fast med äkta björntråd! Jodå, man kan se vilken arm det är som varit skadad, men det tycker jag inte gör någonting. Precis som med oss människor ska det synas att vi har levt! Leve rynkor och ärr! Och visst är det härligt med leksaker som kan repareras, och inte måste slängas när de går sönder.
mandag 17. november 2008
Astrid
Den här underbara dockan heter Astrid (uppkallad efter den snälla givaren). Hennes arm satt lite löst tidigare i höst, sedan var den helt borta och Astrid gick armlös i flera dagar. Tack och lov hittade vi den när vi vinterbonade lusthuset. Där låg en stackars dock-arm på en av stolarna! Nu har den sytts på igen, och sitter fast med äkta björntråd! Jodå, man kan se vilken arm det är som varit skadad, men det tycker jag inte gör någonting. Precis som med oss människor ska det synas att vi har levt! Leve rynkor och ärr! Och visst är det härligt med leksaker som kan repareras, och inte måste slängas när de går sönder.
Abonner på:
Legg inn kommentarer (Atom)
Å, så godt at Astrid fikk armen sin påsydd igjen! Det er noe spesielt med tøydukker. Jeg husker godt en jeg hadde som barn, var veldig glad i den. Bestemor sydde klær til den, det var stor stas.
SvarSlettØnsker deg en velsignet uke!