Det är inte alltid solsken och snö

VÄGEN JAG GÅR

Den vägen jag går
känns krokig och svår
Ibland tycks det bara gå uppför
Det är hinder i vägen
vinden som viner
regnet som blöter
och allt bär emot
Ibland har jag sällskap
Då går det bättre
Det är lättare att gå
när man är två
Men så skiljs våra vägar åt
och plötsligt går jag ensam igen

Ofta mycket ofta
kommer jag till vägskäl
Det är sällan någon skylt
som visar mig vägen
Ibland mycket tyst
hör jag en röst
som viskar var jag ska gå
Kalla det intuition
jag kallar det GUD
Han viskar i mitt öra
även då jag inte vill höra
även då jag vill gå för mig själv
Då är Han helt nära

Den vägen jag går
är otroligt lång
Ibland alltför lång
känns det som
Men här och var får jag vila
Då får jag ligga vid vägkantens gräs
lyssna och njuta av stunden som är

Den vägen jag går
både vinter och vår
är krokig
men ibland inte alls särskilt svår
Jag får träning allt eftersom

Vägen jag går är mitt liv
Låt mig Herre få leva!