Utanför jobbet står sedan några veckor den här sandvagnen! Färdig till insats när det är isigt och halt väglag. Fantastiskt praktiskt. Men inte bara praktisk... För mig blir detta en härlig påminnelse när jag kommer springande till jobbet i sista minuten (efter att ha burit sparken de sista hundra meterna pga all sand). Sandvagnens text lyser emot mig och påminner mig om den förälskade 16-åring jag en gång var. Den gången då breven från den unge mannen från Falköping var höjdpunkter som fick hjärtat att slå volt och magen att pirra som sockerdricka. Och - konstigt nog - känslan dyker upp med en gång. Kroppen kommer ihåg! Så om du trodde att kvinnan med skrattrynkor och några grå hår på huvudet är medelålders, så tar du fel. I den sekunden hon går förbi sandvagnen är hon 16 år och nyförälskad!
Herleg :-)
SvarSlettGode minner er bra å ha!
Slapp ikkje unna sykja vi heller :-(
men det går vel over..
Å, for et herlig innlegg.
SvarSlettSånn er det av og til når vi møter fortida på uventede steder; gamle følelser dukker opp, tida blir viska ut og hverdagen forsvinner ei kort stund.
En rar og tankevekkende situasjon.
De gamle har ej glömt den där 16-åriga tösen.
SvarSlettHennes "Böngroddar" lever också som fint minne.
IoL
Är det inte så? Dessutom, de där grå går att tona/färga så är man ngt yngre igen. (ler)
SvarSlett