Bereden väg för Herren

Riktigt så här suddig kände jag mig inte i morse, men utan blixt och ostadig hand kan det bli så här... Tänk, det är första söndagen i advent idag och vi bereder väg för Herren. I hus och hem, men också i våra hjärtan behövs det lite julstädning. Ut med gammal bråte som besvikelser, avundsjuka och illasinnade tankar, och fram med det som skapar äkta julstämning; omtanke om andra och eftertanke runt julens verkliga innehåll. I år har jag inte tagit mig tid till att städa huset, även om det hade varit behövligt och skönt om det blivit gjort... men julpyntet kom fram i alla fall. Nu ska jag använda resten av adventstiden till rengöring av hjärtat. Usch, så smutsigt det är där!

Nådra favorittomtar muntrar nu upp vid köksbänken. Båda med budskapet om att ta det lugnt -den ena i gungstol och den andra med pipan i handen! Ser ni min adventskalender? Å, vad jag längtar till i morgon! 24 olika tepåsar med spännande, ekologisk te. Mmmm... detta slår chokladkalendern hundra gånger om!

Det funkar!

Efter att minstingen varit röd i rumpan en lång stund, så bestämde jag mig i helgen för att ta fram och prova de ärvda tygblöjorna. Jag har hört så många vara negativa till den "gammaldags" metoden, men flera väninnor är tvärtom väldigt nöjda med tygblöjor. Vill bara säga att det funkar! Huden i rumpan har blivit bättre, blöjorna håller tätt och det är ju inte alls krångligt! Så mycket mer tvätt blir det ju inte heller. Å, så glad jag blir när gamla och miljövänliga metoder funkar! Nu ska jag också bli en ambassadör för tygblöjor!

Osmakligt?

Tänkte att jag skulle göra något förnuftigt av de pepparkakorna som inte smakade gott (färdigköpt deg är inte den bästa!). På badrummet kunde det passa med lite julstämning - där är det ju heller inte så många som ser att man tjuvstartar med julpyntet. Själv tyckte jag det såg nästan osmakligt ut med "mat"vid sidan av tvål och handfat... men det tyckte visst inte alla i huset. En timme efter att bilderna togs hängde där bara en halv pepparkaksängel!

Nu har jag gjort egen deg efter mormors gamla recept - och den smakar himmelskt! Så nu blir det fler ätbara änglar.

Mer julverkstad

På julverkstaden häromdagen gjorde vi ljuslyktor. Allt som glittrar är helt i 3-åringens smak (inklusive aluminiumfolie...) Några glasburkar, klister, glitter och alufolie - vips så var det gjort. Nu har vi det fint i köket, med glitter överallt! Tänk så viktigt det är med ljus och glitter på den här årstiden... Snart får vi fira Honom som kom med ljuset till vår mörka värld - Han som föddes i ett enkelt stall helt utan glitter och glam!

Julverkstad för småttingar

När mammorna älskar att pyssla och baka, så gäller det att starta julverkstaden i god tid. Måste erkänna att jag glömt treåringens begränsningar och mest tänkt på mina egna önskningar. Idag blev det därför pepparkaksmuffins och fönstermålning. Det gick bra, även om intresset fort flyttade fokus från glitter, färg och klister till deg, till leksaker, dans och hopp-i-soffan. Puh! En intensiv och underbar dag! Tack för besöket! Här kommer receptet (som jag förövrigt fått av en annan mamma, som säkert fått det av en annan mamma...)

100g smält margarin

2 ägg

3 dl socker

1 dl filmjölk

0,5 ts kardemumma

0,5 ts ingefära

0,5 ts natron

0,5 ts mald nejlika

1 ts kanel

3 dl vetemjöl

Det blir ca 15 st muffins som ska gräddas i 225 grader i ca 15 min.

Astrid

Den här underbara dockan heter Astrid (uppkallad efter den snälla givaren). Hennes arm satt lite löst tidigare i höst, sedan var den helt borta och Astrid gick armlös i flera dagar. Tack och lov hittade vi den när vi vinterbonade lusthuset. Där låg en stackars dock-arm på en av stolarna! Nu har den sytts på igen, och sitter fast med äkta björntråd! Jodå, man kan se vilken arm det är som varit skadad, men det tycker jag inte gör någonting. Precis som med oss människor ska det synas att vi har levt! Leve rynkor och ärr! Och visst är det härligt med leksaker som kan repareras, och inte måste slängas när de går sönder.

En livskamrat

Min bibel har blivit en livskamrat. Den har gett mig så mycket och fortfarande är det här som jag hämtar kraft och ro till vardagen. Jag vet att jag som tonåring var imponerad över äldre som hade slitna biblar, och undrade om min någonsin skulle bli så välläst... Nu har jag visst kommit dit. Konfirmationsbibeln fick en välbehövlig renovering och nu hänger den med ett tag till.

Jag är så glad för att vår präst tog sig tid till att skriva i våra biblar. Många gånger har jag sett på hans handskrivna ord och slagit upp bibelordet han gav oss; "Då sade Herren till mig: Säg inte att du är för ung utan gå dit jag sänder dig och säg det jag befaller dig. Låt dem inte skrämma dig, ty jag är med dig och jag ska rädda dig, säger Herren."