En femåring ska snart börja förskolan, och vi har tillsammans kommit fram till att om man får en stor skolstrut när man börjar skolan (en tysk sed som vi har anammat), så får man nog en mindre strut när man ska börja på dagis. Struten innehåller sånt man kan behöva - och lite till. I min iver att göra femåringen glad (hon har ännu inte fått den - än mindre sett den) såg jag plötsligt mig själv klistra "My little pony" bokmärke mitt på struten. De där färgglada, glittriga ponnierna, är enligt min åsikt bara komersiellt krimskrams. Men nu är det så att jag går i livets skola och tränar på kärlekens olika språk. För mig är det lättast att visa kärlek genom att ge tid eller tjänster, men femåringens språk är ganska uttalat; presenter ... och inte alltid nyttiga presenter! Det är en lärdom för mig att försöka se andras behov och visa kärlek på det språket som den personen faktiskt uppfattar som kärlek. Jag är nämligen 100% säker på att "My little Pony" kommer att uppfattas som kärlek!Pensum:
- "Kärlekens fem språk" av Gary Chapman
- "Bibeln"
Velfundert innlegg.
SvarSlettNår en har barn, og ellers i livets skole må en "svelge noen kameler" av og til. Sånn er det bare. Og kanskje det ikke alltid er så dumt?
(Från en som har varit i Sverige i dag)
Spanande, både med førskulepresang og barnehagestart! Lykke til med alt ihop! :)
SvarSlettNydeleg!
SvarSlettOg pensum var svært bra!!
(Från en som var i ditt hemland i går)
Men bara til Norges største kjøpsenter i Sverige... ;-)
Stor klem