Jag har stickat mitt livs första vantar! Å, så kul!!!! Efter den första vanten var jag så stolt och lycklig, och tyckte att jag varit otroligt duktig som kunnat sticka en sådan perfekt vante på första försöket!Men sedan förstod jag vari det svåra ligger... att sticka en likadan!
Nu har jag två vänstervantar som är för små till 4-åringen och för stora till 1-åringen. Varför kan jag aldrig läsa beskrivningen? Improvisation ligger närmare min personlighet, men är inte alltid det bästa för resultatet. Jag har i alla fall börjat på ett par vantar till mig själv också. Nu blomstrar nämligen bihåleinflammationen och jag behöver avleda den där ovälkomna självömkan.
Tusen takk for kjempekoselig hilsen! Det varmer:)
SvarSlettJeg manner meg opp til å strikke votter jeg også.
Så fine..
SvarSlettMinstemann veks inni vottane om eit år eller to :-)
Og eg har mangt eit halvt prosjekt ;-)
Det kjekkaste er å starte på noko nytt, men klarte strikke tøfler til systå mi ved pappas sjukeseng. No har eg ei ferdig tøfle til meg sjølv, skal tru kva tid den andre vert ferdig?
God betring min venn!!
Jättebra jobbat! Vantstickning överlåter jag till min mor... :-) Men det är rogivande att sitta och klirra med rundstickorna. Så lycka till!!!!!!
SvarSlettÄven en ganska rutinerad "vantstickare" kan sticka två vänstervantar. Det har hänt flera gånger....
SvarSlettNu är en virkad os-mössa klar till en av döttrarna. Lycka till med vantarna, det kommer att bli fina sådana. och ett-åringen växer nog i dom så småningom.
Birgit
Du er flink! Desse blir gode å ha på kalde dagar! :)
SvarSlettJag tycker att du är duktig i alla fall...och är inte olikheter så bra här i livet. (eller kanske inte det gäller vantar?!) Stor kram
SvarSlett