Lila lördag

En förmiddag på jobbet, med PC, yoghurt och kalendern i högsta hugg... Fick gjort en hel del, skulle egentligen ha gjort mer, men nu är det helg och det är skönt. Grönt är skönt... nej, jag menar lila är vila!!!

God helg allihopa!

En liten utflykt

Först arbete och sedan nöje... Så blev också min lördag, och själva nöjet bestod av ett besök här. Och tänka sig - de serverade hembakade knäckebröd! Mmmm. Gott! Det är så härligt att få fylla magen med något sunt, som ett alternativ till sockerbomberna. Sååå många kämpar med ostabilt blodsocker och övervikt, barn blir överaktiva och beroende av allt socker... och så säger experterna (och jag har testat - på mig stämmer det!) att det bara tar två veckor att ändra på smakslökarna. Mindre socker, mindre sug, mindre salt - mera smak!

Följ mig!

Små fötter i nya skor

som ska följa i mina fotspår.

Det blir så viktigt vilken väg jag går,

jag som är en förebild.

Terrängen skiftar och vädret likaså.

Skorna slits och blir för små.

Mina steg och vägval

har betydelse för andra.

Jag - en förebild.

Läskigt - men sant.

Det gäller visst alla.

Vilken tur att jag har någon att följa - jag som inte heller hittar hem alla gånger!

"Visa mig, Herre, din väg, så att jag kan vandra i din sanning" (Ps.86:11)

Sol ute, sol inne?

När en 5-åring inte vill till dagis, och säger att hon har bett många gånger till Gud att han ska ta bort ångesten, och hulkande tillägger; "men Han gör det inte, mamma". Då är det svårt att komma med en förklaring. Tillsammans försöker vi att förstå och bearbeta känslorna så gott vi kan. Ruts kalender påminner mig...."Han rører meg djupare enn kjenslene mine når". Den fina kalendern som jag har hängande på mitt kontor visar mig den här månaden något stort och fantastiskt som går helt in i min vardag idag. Även om solen skiner ute så når den inte alltid in i vårt hjärta, men det gör Gud.

Så mycket att göra...

I vår lilla trädgård växer så mycket som man kan ta vara på, och med småländskt blod i kroppen så samlar och sparar jag så mycket som går. Det värsta är nog alla ideer jag får i tid och otid. Å, vad det är stressigt att veta att man kan göra fina vantar av slitna ylletröjor, nya gardiner av gamla lakan och väldoftande badsalt av citronmelissen... Om jag ändå hade tid till att utföra alla ideer, istället för att bära runt på dem. I stället måste jag dammsuga, jobba, diska, leka i sandlådan, hämta på dagis och ibland bara vara... Hypomani kan vi kalla det, men jag vet var gränsen går. Här. Just nu. Timeout i soffan!!!

"Du skall lägga undan tionde av allt du skördar, av vad åkern årligen ger. (...) Då skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt vad du företar dig." 5.Mos.14:29

Övernaturliga krafter..?

Jag är så enormt trött på alla barnprogram som "matar" barnen med magi, monster och övernaturliga krafter av alla de slag. Ibland är de skräckinjagande och ibland bara söta, med små feer som viftar med sina trollstavar. Varför kan inte barnprogram innehålla vanliga människor med vanliga krafter, där barnen kan få en stärkt tro på sig själv och de vuxnas krafter?

Fast just nu känner jag mig själv ganska övernaturlig, som efter en hel vecka med högt tempo i kroppen och toppen - nu ställer mig och diskar! Helt utan trollstav.... :0)

Himlen runt hörnet

En bok har jag hunnit läsa i sommar, och den kan jag rekommendera! Speciellt om du jobbar inom sjukvården eller själv har varit patient. För flera år sedan läste jag en bokrecension, och tänkte att den boken måste jag läsa - och få försmak på himmelen :0) Självklart är det fascinerande att någon redan varit där, på andra sidan, men någon andligt häftig "nära-döden-upplevelse-bok" är detta inte. Snarare en svårt skadad kristens liv, som kan ge oss andra hopp och tröst i våra tunga dagar.

"Jag ser upp mot bergen: varifrån skall jag få hjälp?

Hjälpen kommer från Herren,

som har gjort himmel och jord"

(Ps.121:1)