November, ja!

Mina novemberkaktusar håller koll på kalendern! Jag fattar inte att en växt som lever under onormala förutsättningar (i mitt vardagsrum) ändå kan blomma i full prakt - varje år på "rätt" tid! Otroligt och underfullt!

Känns det mörkt?

Det finns mycket mörker runt oss nu i november, men det tyngsta mörkret är ändå det vi människor bär inom oss. De sista dagarna har jag mött mörker i bilder och ord, i bloggar, runt omkring. Tänker på Honom som ger mig ljus, över alla mina dagar... och nätter.
Ville bara dela några visa ord med er, skrivna av Bo Setterlind.

ORDET OCH FRITÄNKAREN

Jag sitter med mig själv

i vinternatten

och grubblar på ett ord

jag hört.

Jag ser på stjärnorna,

sedan på lappen

där jag skrev ned det

för att inte glömma.

Där står,

knappt synligt,

något oerhört:

"Jag dömer ingen"

Ingen?

Ingen!

Jag skulle gärna offra

tron på tingen

för att få veta,

vem som engång sagt det.

Det måste vara

en, som älskar

mycket

och som förstår

att träda fram

om natten.

"Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus" (Joh.8:12)

Tjuvstart

Tjuvstarten började för flera veckor sedan, en grå och regnig dag då jag behövde ljus! Då hämtade jag ner ljusslingorna från vinden och placerade en i spalje'n på altanen. I kväll tände jag den... för jag har bestämt mig för att det inte är adventsstjärnor, men helt vanliga morgon- och aftonstjärnor.
Åh, vad det hjälper! Jag tror att ljus hjälper mot nästan allt - t.ex mot mörker! Nu ska jag sätta mig ner och skriva årets julbrev. Det är årets guldstund! Bereden väg för Herran... ja, det är det jag gör... och då är det väl tillåtet med tjuvstart?

Rostig

Jag har många gånger fascinerats av miamors bilder på all rost hon möter. Inte visste jag att rost kunde vara fint ...och att det till och med fanns i min närhet! Men rosten smälter liksom in i omgivningen. Se bara på den gamla skottkärran, så bra den gömmer sig bland stenar och grus!
Ja, ibland är det bra när andra öppnar våra ögon - för rosten i våra liv! Hmm, jo, för det finns nog en del inre (och yttre) rostighet när jag tänker (och känner) efter! FIN rost!

84 år emellan - och ändå så nära

"Jag kan icke räkna dem alla, de prov på Guds godhet jag rönt;
likt morgonens droppar de falla och glimma likt dessa så skönt.
Jag kan icke räkna dem alla, de prov på Guds godhet jag rönt"

(Lina Sandell-Berg)

Deltidsarbetande prinsessa

Titlar är spännande. Jag har börjat mitt liv som deltidsarbetande och är nu hemmafru på fritiden. Dvs det är min roligaste hobby! Dessutom är jag prinsessa, och det är kanske den viktigaste titeln jag har! Ruts kalender ramlade ner i posten igår - och den är bara sååå fin! Den påminner mig om att jag är Guds barn och därmed...prinsessa! Att vara vuxen och bli påmind om att jag är en prinsessa... åh, det är en kul, härlig, befriande tanke! Idag ska jag leva upp till mina titlar, speciellt den kungliga!

Livets lekplatser

Vi har haft en god vecka hos familj och vänner, och goda stunder på den här djungel-lekplatsen.

Jag blir så glad av att se hur vuxna har använt sin kreativitet när de gjort en lekplats för barn. Fantasi och motoriska utmaningar i en härlig kombination.

4-åringen lekte Mowgli ... och jag fick den stora äran att vara Balooo (eftersom både ormen, tigern och elefanten redan var på plats).

Nu väntar vardagen och vi letar efter nya lekplatser.