Min man har allt...

...som jag behöver! Så har han ju förstås några sidor som jag inte tycker jag behöver, och jag önskar att han hade en del sidor som jag tror jag kunde behöva. Men vad behöver jag egentligen?

Och nu ska jag dansa samba i årets födelsedagspresent - till mig från min man! Kanske inte romantiskt, men här snackar vi om nytta, kvalitet och komfort! För några år sedan fick jag en borrmaskin (till min stora överraskning) och den har jag varit sååå glad och tacksam över helt sedan dess. Och jag vet att de här Tretorn-gummistövlarna kommer att bli till stor glädje! Tack de här behöver jag verkligen!

Idag får vi kanske några regnfria timmar... så jag nynnar en sång om "grønne gummistøvler" (sången kommer ca 7 min 30 sek i föreställningen - njut!!) ...och dansar ut i dagen.

Dagens nyheter

Se vad vi fick i posten idag! Jag menar inte barnet alltså... honom fick vi för ett år sedan, och han kom inte med posten, det vet jag bestämt! Nej, kläderna kom i ett paket från moderslandet idag (en regnig dag med hemlängtan). Tänk att min syster har använt sååå mycket ledig tid åt att sticka något sååå fint! Hon jobbar från morgon till kväll och har såå lite fritid, och den fritiden hon har - ja, då har hon stickat åt oss! Tack! Tack! Tack!

Och just nu ligger krabaten och sover för första gången i eget rum! En ny milstolpe! För honom var det en stor upplevelse att krypa över mattan (den enda vi har i huset nuför tiden). Han stannade upp flera gånger och kände med händerna över ytan. Att sedan kunna stå i sängen, lyfta på gardinen och se barnen leka utanför - wow! Ja, då är vi visst lika nöjda allihop...och jag ska möblera om vårt sovrum innan jag lägger mig. Å, vad jag gillar det...ommöblera!!!!

God natt "folks"!

Tacksamhet

Igår hörde jag en predikan om tacksamhet, och de orden går jag fortfarande och bär på. Hjärtat är fullt av tacksamhet och idag vill jag tacka för solen, dahlior, blå himmel, höstluft, barnens lek...

...fläskpannkakan som står i ugnen, min man trädgårdsmästaren, olästa interiörtidningar på bordet, äppelträdet som vi planterat, människorna runt oss här i byn, familjen, alla hemliga bloggvänner...

...ja, egentligen vill jag tacka för allt! Eller förresten... kanske inte för riktigt allt...?Hmm.

"...och tacka alltid vår Gud och fader för allt i vår herre Jesu Kristi namn." (Ef.5:20)

Fri

Fri. Fredag. Fred. Frid. Frisk. Fräsch. Fritt. Fritt fram.

"Till den friheten har Kristus befriat oss. Stå därför fasta, och låt ingen lägga på er slavoket igen" (Gal.5:1)

Kom som du är!

I söndags fick vi oväntat besök - och OJ vad det är kul! Vi kom att prata om det... om hur det var förr när alla gick och besökte varandra. Man kom förbi på en kopp kaffe eller sa "Nej tack, jag ska inte ha något, ville bara träffa er och höra hur ni har det!". Att vårda vänner och vänskap genom att spontant ta initiativ till ett besök, ett samtal.... å, vad jag saknar det! De flesta av oss har fullpackade veckor, men visst vore det synd om vårt samhälle förlorade en sådan tradition!

Jag har bestämt mig! Minst ett spontant besök per vecka! För att själv må bra, och för att ändra på trenden i dagens samhälle. Blir ni med?

Lägesrapport

4-åringen önskar sig en häst, men har accepterat läget och skaffat sig tre daggmaskar i stället. De sover just nu, så därför ser ni dem inte på bild...

Sängen är proppfull av dockor och gosedjur, och de sover också nu (alla utom Astrid som ni ser!) för i natt ska de vara vakna och vaka.

Traktorer och bilar breder ut sig och uppträder lite här och var. I kökslådor, badkar, under säng och bord. Den här blev så stiligt placerad att jag satt och beundrade 1-åringens stilleben från middagsbordet en lång stund. Färgsprakande!

Ja, nu är det helg och vi är på bättringsvägen.

Tack gode Gud för alla ögonblick vi får uppleva under en dag som denna!

En ovanlig syn...

Höstens första virus har angripit familjen och till och med min man och vapendragare ligger till sängs. Det är ovanligt! Egentligen är det ganska skönt att vara hemma tillsammans, och om det inte var för att vi var sjuka hade vi haft det urmysigt... Jag njuter i alla fall av att se hans fötter sticka ut under täcket, och vet ju att vi snart är på bättringsvägen. Det är ju faktiskt bara ett vanligt virus och inte något "svineri".